Berättelsen bakom Anima Mundi
Efter att ha varit aktiv i olika gröna ideella sammanhang kom jag fram till några slutsatser som hänger ihop och bildar en helhet.
Jag har själv väldigt svårt för att ge tid till berättandet. Jag har helt enkelt inte tid till det som praktisk omställare. Men hey, världen står faktiskt och faller, det är bråttom, det finns ingen tid kvar. Men okej, för den som vill får här nu ta del av min berättelse... Läs den rosafärgade markerade texten om du trots allt vill få den korta versionen ; )
Slutsatser som lagt grunden för Anima Mundi
Regel nummer ett har för mej blivit - Ha kul! Visst, det låter lite väl krystat, men om vi som propagerar för en hållbar livsstil inte har det najs, så kommer inte så värst många fler vilja hoppa på samma tåg. Det är inte ovanligt att aktivister bränner ut sig. Vi behöver en kulturell transformation.
Vi har matat den svarta vargen alltsedan Rachel Carsons bok, "Tyst vår", kom ut 1962. Ältandet och intellektualliserandet kring vad och varför (problematiken) har gjort att vi har kört fast totalt.
Om vi istället lyckas ta steget vidare från våra inboxade föreställningar om vilka tillvägagångssätt som finns, tillsammans med ett mycket mer problemlösningsorienterat förhållningssätt, så har vi nog större chanser att i varje fall landa mjukare i denna stundande kollaps. Motkraft är ett av de vanligaste tillvägagångssätten att valsa sig vidare i sitt missnöje. Men känns det inte som att vi redan har gjort det... om och om igen? Motkraft är för mig det samma som att avdemokratisera sig själv.
Läs gärna Per Herngrens manifest Postprotest (ivf en till som tänker som jag). Jag önskar att jag själv, mina vänner och alla andra som lyfter upp knytnäven i protest mot något, tänker om och istället sänker ner armen och sträcka ut handen. Vi byter motkraft mot för- eller medkraft. Det är tydligt så att det även bara är den urbana intellektuella medelklassen som använder sig av motkraft som metod i globala nord. Jag med fler tänker att det bara skapar en motvilja från andra samhällsklasser (röstarna).
Anima Mundi
Wikipedia: "The world soul is according to several systems of thought, an intrinsic connection between all living things on the planet, which relates to our world in much the same way as the soul is connected to the human body. Therefore, we may consequently state that: this world is indeed a living being endowed with a soul and intelligence ... a single visible living entity containing all other living entities, which by their nature are all related."
Namnet Anima Mundi är dock taget från en banbrytande film som kom ut 2011. Den först filmen i sitt slag som tog upp hela problembilden.
Steget från "rockbranschen" in till föreningslivet och den akademisk kontext har för mej varit väldigt lärorik. Många gånger har jag känt mig så att säga "köttig" i den akademiska sfären (vissa fattar exakt vad jag menar, andra inte alls). Jag använder enträget "tugg" istället för "finspråk" (tänk Sundström). Jag kan och vågar gå utanför tankeboxen. Jag kommer tex ihåg en gång när jag föreslog till styrelsen att vi någon gång istället kanske kunde ha möte på en mer livfull plats för att hitta nya ingångar, varpå ordföranden brast ut i skratt och pratade vidare. Jag klär mej alternativt, har en tatuering och dessutom snusar jag. Jag är kvinna, kort, medelutbildad och är icke etnisk svensk. Alltså inte lätt då att kamma hem några lättförtjänta extra poäng... Jag har gått med på en kanske från andra omedveten marginalisering som skydd mot det okända som inte passar in i ramen. För mej har det lett till insikten om hur viktigt det är att välja olika språk och verktyg för att nå alla samhällsklasser. Att tala varandras språk och "bridga" istället för att "bonda" (mer förklarat här). Tyvärr fångas även jag in i akademiskt slang (haha) för att själv bli mer accepterad och hörd från dessa håll. Samma ansträngning krävs dock även från det andra hållet, dvs mer tugg och häng bland akademiker.
Själv är jag en kameleont och tillhör egentligen varken det ena eller det andra. Jag har flyttat mycket i mitt liv, tillhört olika samhällsklasser och kanske av just den anledningen har jag svårt för sammanhang där gemenskap bygger på underförstådd konsensus. Jag är dock säker på att den bekvämlighet som det innebär att inpassa sig till sociala kontexter, är en viktig faktor till varför utveckling inte sker.
Om vi kokar ihop alltet till ett, så handlar det i stort om att våga bryta rådande sociala konstruktioner som vi har anammat. Det måste bli coolt att vara producenten. Om det är via konsumtionspropaganda eller ej som vi förråder oss själva, är sådant som vi bör lämna där hän och istället fokusera på, ja ni vet, lösningar. Lösningar som vi kan rå på. Som omställningsrörelsen förespråkar: Börja gräv där du står. Eller som en tolkning ur Mahatma Gandhis många ord:
Kort:
#kulturrevolution
#handkraft
#grävdärdustår
#bridga
#förkraft
#lösningar
/Sanya Falkenstrand
sanya@animamundi.se