Vi har fullt upp med skapandet inom det konstnärliga och våra gröna projekt, däför hinner vi sällan skriva något blogginlägg. Däremot gör vi oftast informativa inlägg på instagram och facebook, där kan en få en hel del tips. 

Klicka på huvudrubriken för varje inlägg för att läsa hela inlägget.
 

Klicka på bilden för att komma till intervjun som gjordes 25 mars 2022

Jag välkomnar alla att höra av sig om man ser några direkta faktafel. Denna kunskap, som all annan, behöver vi bygga tillsammans.

Mitt majjorecept finns längst ner.


Jag upplever att självhushållning är något som ofta pluttifieras och som folk verkar tro att man kan lära sig på ett kick den dagen då sådana kunskaper faktiskt kommer att bli nödvändiga, eller så tycker man att det räcker med att google-odla potatis, sen kan man det… Därför vill jag med detta inlägg ge exempel på hur en självhushållare behöver arbeta för att nå kunskapsutveckling. Ett minst lika intellektuellt arbete som allt annat men som även tar en jäkla tid då högteklösningar ofta behöver konverteras till lågteklösningar så gott det går samt att det även ska till ett praktiskt genomförande. Ett arbete som vi idag tar för givet pga den mycket snabbt sinande fossila oljan samt ett omfattande och fruktansvärt slaveri. 
     
Jag skulle ge mej in i tillbehör-till-maten-världen för att sätta knorr på tillvaron men även för att få i oss ännu mer näringsrik mat. Men som alltid när jag ska till att göra något så hamnar jag i ett redigt detektivgöra eftersom vi är för få som jobbar med samma inriktning - utvecklandet av lågteknologiska lösningar. Det här med hemmagjord majonnäs, råa ägg i maten… vad säger ni? Det verkar vara ett rent mischmasch vad gäller livsmedelssäkerheten.

Leverpastej med majjo toppad med snabbinlagd  (utan socker) lila och orange morot, och kålrabbi.
Leverpastej med majjo toppad med snabbinlagd (utan socker) lila och orange morot, och kålrabbi.

En kollapsolog och omställares livsrapport mitt under paradigmskiftet - vad rör sig i hövvet på en sån?

Många klimataktiva har delat filmen “Don’t look up” (Netflix) som speglar, om än överdrivet, just det neurotiska beteendet som jag tror att många uppfattar att klimataktiva har och som just därför gör det svårt för allmänheten att haka på. Det är för många helt enkelt inte särskilt attraktivt. Jag kan absolut relatera till den surrealistiska känslan som utspelas i filmen av att alla bara fortsätter på som vanligt när en själv ser att allt håller på att gå åt helvete, sjukt jävla frustrerande!

Filmen använder en komet som kommer att utplåna oss som en metafor för klimatförändringen (eller menar de egentligen en meteorit?) och hur världen väljer att angripa problemet - genom att rikta uppmärksamhet till det ekonomiska värdet i kometens metaller vilket för mig blir en metafor för det hopp vi lägger på alternativ energi som vår lösning (en komet består mest av vatten och gaser, så återigen - en meteorit är förmodligen mer korrekt).
 

Jag blev tillfrågad att skriva en text som förtydligar vad skillnaden är mellan att vara omställnings-, och klimataktiv.

Det hela började i en dialog på Facebook med XR-aktivister där de i en virtuell flyer hade skrivit "Omställning nu!" eller något liknande. Jag har inte brytt mej innan när klimataktivister använder ordet (förutom att de ofta använder det till helt fel lösning - att ställa om från fossilt till alternativa energisystem).

Jag var med och startade omställningsrörelsen runt 2008, jag ser mej själv som omställare. Dessförinnan arbetade jag nära 100% ideellt i klimatrörelsen i 2-3 år. Jag vill inte reclaima ordet omställning, men där och då i den flyern kände jag - this is too much. Jag har aktivt valt att inte vara klimataktivist och vill heller inte i mitt arbete förknippas med det. Vi använder helt olika angreppsätt.

Läs vidare på deras hemsida.

Här en tabell som jag har sammansatt och som grovt visar skillnaden mellan en omställare och en klimataktivist. Det går bra att dela bilden vidare om en hänvisar till källan.

Sprängkraften gror och allt växer sig så stort så att det nu bara måste ut! En miniplantskola i förorten på altanen samtidigt som jag kommer ut ur garderoben och erbjuder bänkterapi (mer info via länken).

Välkomna till framtiden!

I och med covid-19 så kanske fler nu kan se en poäng med att ha olika mikroverksamheter i sina liv. Ur ett hållbart perspektiv är det självklart. Diversitet skapar resiliens. Gissar att det går rakt emot alla koder för vad som kan tänkas skördas ur en lyckad marknadsföringsstrategi. Det bör vara likriktat och enkelt. Men det går inte att gömma komplexiteten i förenklingar och kanske är tiden nu inne för ett nytänk? Jag fegar dock denna gång och delar upp verksamheten under två hemsidor. De hemsidor där en dock kan handla tex konstfärger OCH hundkoppel tycker jag ändå andas frihet om nått : ) 

Jag tänker även att detta med att stå på egna ben, speciellt genom sina egna intressen (helst kopplat till ansvar och förmågor), skapar egenmakt och ett förstärkt välmående. Det om något anser jag är vad vi behöver just nu. Tänk om kreativiteten kunde få börja småputtra i det lilla. Låt tillväxtbubblan få implodera. Låt oss sedan stå där redo att växa på nytt. Och denna gång kanske vi mognar, ja kanske är vi vid porten in till mognadens tid.

Som sagt av åtskilliga anledningar är det bra att ha sina ben i flera mer eller mindre mustiga och livsfyllda grytor samtidigt. En plantskola gör definitivt ingen pengarik, snarare tvärtom med tanke på allt det mycket tidskrävande manuella arbete som ligger bakom det, men fantastiskt är det att se någonting växa. Det hänger kanske ihop med det lika tillfredsställande i att få kicka igång andras självtro och se den växa. Där har jag verkligen något att bidra med och hoppas kunna få göra det mer.

Som start up på bänkterapin tar jag nu emot tre stycken till halva priset de tre första träffarna. se mer på www.bänkterapi.se

Vill du starta en organsisation kring bänkterapi, forska eller bidra ekonomiskt så är det varmt välkommet! info@bankterapi.se

Häromdagen kunde en i GP läsa Emanuel Karlstens krönika "Det är vi i medelklassen som skäms för halloumin" han skriver i slutet: "Vi andra tittar och häpnar. Hur kan de inte förstå klimatets, rasismens, strukturernas, konsekvenser? För att de inte behöver. För att de inte upplever att det berör dem, för att deras akuta problem är annorlunda än våra."

Kul att någon mer har noterat detta med under-, och överklassens gemensamma frånvaro från miljöansvar. Men oxå en påminnelse om att inte richsplaina. Medelklassen här handlar nog dock snarare om en klick urbana intellektuella som gärna gör sig hörda i frågan och ofta för att kunna vifta med sin statustillhörighet. Jag tror dessutom krasst att de som knegar sig till en medelklasstandard, vilket är möjligt idag i Sverige, don't give a damn om miljöfrågor. Det viftas fortfarande brett med sin dyrkan över ens ismaskin eller häng vid sina egna vattenfyllda pooler mitt i förra årets stortorka med glädjetjut över det varma vädret - dom är många och det är det som snarare är verkligheten, det är där folket är.

Själv hade jag en period där jag verkligen skämdes över att min matkorg var fylld med ekologiska varor. Idag är det definitivt ett neurotiskt identitetsbärande märke - "kolla alla här nu vad jag minsann har råd att köpa så att ni inte misstar mej för att tillhöra underklassen". Denna gröna fasad med gröna fonder, gröna tågresor, grön el, grönt hit å dit, ifrågasätter jag starkt och ser det snarare som något farligt som står ivägen för en verklig hållbar utveckling - vi invaggas att tro att det räcker att konsumera oss ur skiten. Fuck no, det räcker inte alls och många gånger är det knappast gröna val trots att det marknadsförs som det. Och om du är en utav de många som tror att ditt gröna konsumerande kommer att bidra till hållbar dunderteknisk utveckling där tex en 3D skrivare ska spotta ut ekopotäter från tomma intet i framtiden och som tror att en kan återanvända material i all oändlighet för att göra nya 3D skrivare i all oändlighet, då är det hög tid att tänka om.

Hur som haver ---> vi måste bli producenter igen! Förstå vad ödmjuka vi skulle bli inför tiden och de naturresurser vi använder om vi själva var tvugna att skapa våra skor och textilier utifrån material vi själva tagit fram. Odla vår mat, svarva fram de nya stolsryggarna till köket och behöva va beroende av grannens välvilja, dvs vårda våra relationer. Många ser det som något hemskt, där ryggar verkligen de intellektuella, men det är inte som att vi direkt har nått val. Mer skit under naglarna är vad vi har framför oss vare sej vi vill eller ej.

Grön konsumtion kommer inte att rädda oss, och jag tror att det är bra att sluta vifta med det. I värsta fall polariserar det bara och skapar en massiv antirörelser. 

Samtidigt kan jag tycka att skuld och skam är viktigt men det gäller att göra det snyggt i sånna fall och välja sina tillfällen.

Jag skulle så gärna vilja se de intellektuella vifta med handkraft istället, att leva förändingen är lösningen, att skapa är att tänka.

Sanya fick äran att vara med i ord i tidningen Brand.  Mumindalen har levlat i sagoberättandet! ; ) Nedan är texten som finns i tidningen

Varför är det viktigt med självhushållning?
Jag föredrar att kalla det för ekohushållning eller naturahushållning i och med att det knappt finns någon i världen som själva kan bedriva ett hushåll från enbart egen produktion.

Ekohushållning är svaret på många av de problem som vi har stått i väldigt länge. Klimatfrågan har dessvärre fått oproportionerligt mycket fokus vilket har överskuggat många av de andra skriande problemen. Vi har tex glömt bort frågan om glokal jämlikhet, vi har försent börjat att förstå värdet av ekosystemtjänster och kan ingenting om resursproblematiken. Mest alarmerande är konsekvensen av minskad tillgång till konventionell olja och hur det blixtsnabbt kommer att påverkar vårt ekonomiska system och försätta väldigt många i en långvarig kris, dvs en kollaps. När en missar att ta in helheten och den komplexitet som vi har byggt upp, ja då missar en även att gå på rätt lösningar. För vi skulle faktiskt delvis ha kunnat löst detta. Det vi kan göra nu är att se till att landa lite mjukare. Men det är bråttom. Jäkligt bråttom.

Länk till inlägget på tidningen Brands hemsida

Jag var med i P3:s program Verkligheten och det klipp de kom fram till är ett bra exempel på hur media funkar när de inte vill leverera just verkligheten, utan snarare någonting annat som passar dom, i detta fall dram. Intervjun varade i ca 2,5 dvs mycket kom inte med och det klipptes hejvilt. Men reaktionen bland de mest inbitna omställare var positiv. Många kunde känna tillhörighet vilket kan va en tröst i den allt mer snabba värld vi lever i.
Här kan ni lyssna på deras ihopklipp.

Här är jag med  i P1:s program "Plånboken" och bidrar i frågan om självhushållning. Här måste tyvärr tillägga att KTH ligger efter i frågan om resursproblematiken och vad hållbar odling är för något. Det ligger ju i deras natur att inte ifrågasätta högteknologisk utveckling som just gör vårt samhälle mer komplext och skört... God lyssning!

Välkommen på en tur hemma hos mej helt enkelt och mitt tjat om varför :) 

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Etiketter