Vi har fullt upp med skapandet inom det konstnärliga och våra gröna projekt, däför hinner vi sällan skriva något blogginlägg. Däremot gör vi oftast informativa inlägg på instagram och facebook, där kan en få en hel del tips. 

En kollapsolog och omställares livsrapport mitt under paradigmskiftet - vad rör sig i hövvet på en sån?

Många klimataktiva har delat filmen “Don’t look up” (Netflix) som speglar, om än överdrivet, just det neurotiska beteendet som jag tror att många uppfattar att klimataktiva har och som just därför gör det svårt för allmänheten att haka på. Det är för många helt enkelt inte särskilt attraktivt. Jag kan absolut relatera till den surrealistiska känslan som utspelas i filmen av att alla bara fortsätter på som vanligt när en själv ser att allt håller på att gå åt helvete, sjukt jävla frustrerande!

Filmen använder en komet som kommer att utplåna oss som en metafor för klimatförändringen (eller menar de egentligen en meteorit?) och hur världen väljer att angripa problemet - genom att rikta uppmärksamhet till det ekonomiska värdet i kometens metaller vilket för mig blir en metafor för det hopp vi lägger på alternativ energi som vår lösning (en komet består mest av vatten och gaser, så återigen - en meteorit är förmodligen mer korrekt).
 

Just den metaforen har jag faktiskt själv använt mig av i alla år då klimatförändringen ter sig abstrakt för många - Hur skulle folk agera om de såg en meteorit på himlen som vi inte kan påverka och som vi vet kommer att slå ner på jorden och utplåna oss? Skulle vi fortsätta att diskutera bostadslån och nästa strategiska val i ens meritsamling? Haha, ja fan, kanske, tekniken löser ju allt! Not!
 

Men istället för att spilla över ens frustration i ett neurotiskt beteende så har jag som omställare valt att skapa den förändring jag vill se - praktisk omställning där en bah gört. Jag tror att det är mer attraktivt. Framför allt för att det är mer konkret och konstruktivt.
 
Ett problem är något som kan lösas, ett predikament är ett problem som inte går att lösa och det är precis vad vi står i. Så varför ens göra något? Jo för att jag vill vara en av de som drog in i väggen men ändå försökte. Jag vill dra in i väggen med en krockkudde för att öka överlevnadschanserna, inte bara för vår art utan även som en stor jävla skyldighet gentemot allt annat levande på jorden. För jäklar vad vi står i skuld!  

Jag vet inte om det är en egenskap jag bär eller om det är att jag länge känt att det är förbaskat bråttom att få tillstånd en rejäl förändring, men jag är i varje fall definitivt en neurotisk projektmakerska inom det praktiska gröna omställningsområdet. De som hittar till detta förhållningssätt (sluta snacka, börja göra), får fullt upp. För att orka och sålla bland allt jag vill skapa så har mitt mantra nu blivit - avveckla för att utveckla. Jag har i 8 år drivit en kvällskurs i självhushållning, den kommer att ligga på paus detta år och det har naturligt även blivit mindre aktivitet för mig på sociala media.

Så vad ska jag göra nu när jag ska utveckla. Jag har i 4 år lagt enormt mycket tid på att utveckla folkhögskolekursen “Ekohushållning - i teori och praktik”. I och med det har mitt praktiserande kommit av sig, det som jag egentligen ser som mitt signum - hon som gör. Jag har farit runt i massa olika självhushållande praktiker, landat mer och mindre i vissa ämnen då jag har haft som mål att få en överskådlig bild av helheten - vad innebär självhushållning?

Jag har dock nu kommit till den punkt där jag är beredd att börja fördjupa mig och först på listan står korgmakeri, ett hantverk som jag är rätt säker på att det än idag inte kan utföras av maskiner. Det och träslöjd blir fokuset, två kunskaper som alla hushåll skulle kunna förr, eller i varje fall träslöjd. 
 

Apropå detta med hantverk så står min dotter snart inför sitt gymnasieval. Mitt råd är att göra det hon mest skulle tycka vore kul av det som erbjuds. Men det är ju svårt att som omställare och kollapsolog låta bli att sia om en heeeelt annan framtid än vad samhället i övrigt utröner. Snacka om att få en frågande och samtidigt dissande blick när jag nämner att av det utbud som finns att välja mellan så är det finsnickeri som är det bästa framtidsmässiga valet.

Och när vi ändå är inne på yrken för framtiden så kan vi se att dagens samhälle siar om att många vårdyrken kommer att behövas (betongarbetare är ju ett rent skämt). Och eftersom mig veterligen så förbereder samhället över huvud taget inte för en framtid med föga tillgång till fossil energi, det borde oroa alla. Jag är inte den som ska fördjupa mig i hur vi gör i vården utan den, det om något är verkligen vad samhället borde förbereda genom att t.ex. erbjuda fördjupade kunskaper i hur en lågteknologiskt förbereder växtmedicin och utövar tandvård. Men nej det sker inte och min uppfattning är att allt för många som intresserar sig för natur-, och växtmedicin inte tar del av forskningsresultat inom området. Så en av de saker jag en tid nu kommer att fördjupa mig i är att hitta vägledande material för alla de inom vården som kommer att behövas inom det naturmedicinska området senare och hoppas på att de kan tolka materialet bättre än vad jag kan. Men allra helst - kom igen alla inom sjukvårdsyrket - förbered er med apokalyptiskt kit hemma och börja läs på hur vi ska göra sedan, men allra allra helst - kräv utbildningar inom detta.

Vad ska jag göra mer då? Jo, jag ska skriva min bok “Stadspraktikan” (eller hur, bara titeln slår ju!!). Det har jag sagt i väldigt många år nu och hela tiden vetat att jag aldrig kommer att känna mig redo. Jag älskar att lära mig nya saker inom mitt område och det stämmer - ju mer en lär sig desto mer vet en att en ingenting vet. Jag kan fan ingenting, men samtidigt vet jag att jag kan tillräckligt mycket för att kunna bidra med något från de 15 år som urban självhushållare. Jag känner att jag äntligen har landat i tillräckligt mycket informationssök och praktiserande för att nu kunna sammanställa detta.

Men sen så träffade jag nyligen min 70-åriga vän Torbjörn Peterson. Han är som ett levande uppslagsverk inom naturvetenskap. Han sa samma sak innan jag ens hann nämna något - “Nu känner jag mig äntligen redo för att sammanställa allt jag har lärt mig”. Haha, fan, näää jag kan inte vänta i 30 år till, jag måste få vara klar där jag är nu. Nu får det fan bli en bokjävel! 

It’s payback time! - Varför vi nu kommer att börja känna av vårt missbruk.

Äta bör en annars dör en. Med den enorma resursproblematik vi står i - och som FORTFARANDE inte får utrymme i diskursen - där bristen på lättåtkomlig fossil enerig är det uteslutande största hotet för vår närtiden. Jag tror att många helt felriktat tänker att allt dåligt som sker just nu är p.g.a. Coronapandemin. Den har dock bara skjutit på alla andra underliggande problem (dock möjligen inte just klimatfrågan).

Vi är grovt beroende av fossila bränslen, inte minst för vår matproduktion. Matpriserna kommer att öka och har redan gjort det. Och det med all rätt då matproduktionen är allt annat än hållbar. Under de senaste 20 åren har mat blivit en allt mindre del av våra utgifter som gjort det möjligt att överkonsumera allt annat dritt. Till detta kommer den enorma lånebubblan vi befinner oss i som gjort att vi kan köpa saker vi egentligen inte har råd med. Sverige har länge toppat världslistan för privata lån. Så detta att vi lever över våra tillgångar plus ökade priser på mat och energi och därmed allt annat som ska produceras, så finns inte mycket marginaler att trixa med. Igen - det är inte så att allt kommer att bli som vanligt igen sedan när Coronapandemin är över.

Förmodligen sitter många nu och tänker att jag låter som värsta överdrivna doomern (det som jag annars sällan lägger fokus på i mitt arbete). Du ser inte den civilisationskollaps som står runt hörnet. Men om en tänker efter så är ändå det mål jag strävar efter, att leva lågteknologiskt, faktiskt det enda val vi har. Ett beroende av en industri kan aldrig bli förenat med ett hållbart liv. Och hållbart är ju faktiskt inte tillräckligt, vi behöver regenerera - ge tillbaka mer än vad vi har tagit för att kunna återbygga för den tid vi har söndrat.

Här en riktigt bra låt som passar temat :)

Jag blev tillfrågad att skriva en text som förtydligar vad skillnaden är mellan att vara omställnings-, och klimataktiv.

Det hela började i en dialog på Facebook med XR-aktivister där de i en virtuell flyer hade skrivit "Omställning nu!" eller något liknande. Jag har inte brytt mej innan när klimataktivister använder ordet (förutom att de ofta använder det till helt fel lösning - att ställa om från fossilt till alternativa energisystem).

Jag var med och startade omställningsrörelsen runt 2008, jag ser mej själv som omställare. Dessförinnan arbetade jag nära 100% ideellt i klimatrörelsen i 2-3 år. Jag vill inte reclaima ordet omställning, men där och då i den flyern kände jag - this is too much. Jag har aktivt valt att inte vara klimataktivist och vill heller inte i mitt arbete förknippas med det. Vi använder helt olika angreppsätt.

Läs vidare på deras hemsida.

Här en tabell som jag har sammansatt och som grovt visar skillnaden mellan en omställare och en klimataktivist. Det går bra att dela bilden vidare om en hänvisar till källan.

Sprängkraften gror och allt växer sig så stort så att det nu bara måste ut! En miniplantskola i förorten på altanen samtidigt som jag kommer ut ur garderoben och erbjuder bänkterapi (mer info via länken).

Välkomna till framtiden!

I och med covid-19 så kanske fler nu kan se en poäng med att ha olika mikroverksamheter i sina liv. Ur ett hållbart perspektiv är det självklart. Diversitet skapar resiliens. Gissar att det går rakt emot alla koder för vad som kan tänkas skördas ur en lyckad marknadsföringsstrategi. Det bör vara likriktat och enkelt. Men det går inte att gömma komplexiteten i förenklingar och kanske är tiden nu inne för ett nytänk? Jag fegar dock denna gång och delar upp verksamheten under två hemsidor. De hemsidor där en dock kan handla tex konstfärger OCH hundkoppel tycker jag ändå andas frihet om nått : ) 

Jag tänker även att detta med att stå på egna ben, speciellt genom sina egna intressen (helst kopplat till ansvar och förmågor), skapar egenmakt och ett förstärkt välmående. Det om något anser jag är vad vi behöver just nu. Tänk om kreativiteten kunde få börja småputtra i det lilla. Låt tillväxtbubblan få implodera. Låt oss sedan stå där redo att växa på nytt. Och denna gång kanske vi mognar, ja kanske är vi vid porten in till mognadens tid.

Som sagt av åtskilliga anledningar är det bra att ha sina ben i flera mer eller mindre mustiga och livsfyllda grytor samtidigt. En plantskola gör definitivt ingen pengarik, snarare tvärtom med tanke på allt det mycket tidskrävande manuella arbete som ligger bakom det, men fantastiskt är det att se någonting växa. Det hänger kanske ihop med det lika tillfredsställande i att få kicka igång andras självtro och se den växa. Där har jag verkligen något att bidra med och hoppas kunna få göra det mer.

Som start up på bänkterapin tar jag nu emot tre stycken till halva priset de tre första träffarna. se mer på www.bänkterapi.se

Vill du starta en organsisation kring bänkterapi, forska eller bidra ekonomiskt så är det varmt välkommet! info@bankterapi.se

Häromdagen kunde en i GP läsa Emanuel Karlstens krönika "Det är vi i medelklassen som skäms för halloumin" han skriver i slutet: "Vi andra tittar och häpnar. Hur kan de inte förstå klimatets, rasismens, strukturernas, konsekvenser? För att de inte behöver. För att de inte upplever att det berör dem, för att deras akuta problem är annorlunda än våra."

Kul att någon mer har noterat detta med under-, och överklassens gemensamma frånvaro från miljöansvar. Men oxå en påminnelse om att inte richsplaina. Medelklassen här handlar nog dock snarare om en klick urbana intellektuella som gärna gör sig hörda i frågan och ofta för att kunna vifta med sin statustillhörighet. Jag tror dessutom krasst att de som knegar sig till en medelklasstandard, vilket är möjligt idag i Sverige, don't give a damn om miljöfrågor. Det viftas fortfarande brett med sin dyrkan över ens ismaskin eller häng vid sina egna vattenfyllda pooler mitt i förra årets stortorka med glädjetjut över det varma vädret - dom är många och det är det som snarare är verkligheten, det är där folket är.

Själv hade jag en period där jag verkligen skämdes över att min matkorg var fylld med ekologiska varor. Idag är det definitivt ett neurotiskt identitetsbärande märke - "kolla alla här nu vad jag minsann har råd att köpa så att ni inte misstar mej för att tillhöra underklassen". Denna gröna fasad med gröna fonder, gröna tågresor, grön el, grönt hit å dit, ifrågasätter jag starkt och ser det snarare som något farligt som står ivägen för en verklig hållbar utveckling - vi invaggas att tro att det räcker att konsumera oss ur skiten. Fuck no, det räcker inte alls och många gånger är det knappast gröna val trots att det marknadsförs som det. Och om du är en utav de många som tror att ditt gröna konsumerande kommer att bidra till hållbar dunderteknisk utveckling där tex en 3D skrivare ska spotta ut ekopotäter från tomma intet i framtiden och som tror att en kan återanvända material i all oändlighet för att göra nya 3D skrivare i all oändlighet, då är det hög tid att tänka om.

Hur som haver ---> vi måste bli producenter igen! Förstå vad ödmjuka vi skulle bli inför tiden och de naturresurser vi använder om vi själva var tvugna att skapa våra skor och textilier utifrån material vi själva tagit fram. Odla vår mat, svarva fram de nya stolsryggarna till köket och behöva va beroende av grannens välvilja, dvs vårda våra relationer. Många ser det som något hemskt, där ryggar verkligen de intellektuella, men det är inte som att vi direkt har nått val. Mer skit under naglarna är vad vi har framför oss vare sej vi vill eller ej.

Grön konsumtion kommer inte att rädda oss, och jag tror att det är bra att sluta vifta med det. I värsta fall polariserar det bara och skapar en massiv antirörelser. 

Samtidigt kan jag tycka att skuld och skam är viktigt men det gäller att göra det snyggt i sånna fall och välja sina tillfällen.

Jag skulle så gärna vilja se de intellektuella vifta med handkraft istället, att leva förändingen är lösningen, att skapa är att tänka.

Sanya fick äran att vara med i ord i tidningen Brand.  Mumindalen har levlat i sagoberättandet! ; ) Nedan är texten som finns i tidningen

Varför är det viktigt med självhushållning?
Jag föredrar att kalla det för ekohushållning eller naturahushållning i och med att det knappt finns någon i världen som själva kan bedriva ett hushåll från enbart egen produktion.

Ekohushållning är svaret på många av de problem som vi har stått i väldigt länge. Klimatfrågan har dessvärre fått oproportionerligt mycket fokus vilket har överskuggat många av de andra skriande problemen. Vi har tex glömt bort frågan om glokal jämlikhet, vi har försent börjat att förstå värdet av ekosystemtjänster och kan ingenting om resursproblematiken. Mest alarmerande är konsekvensen av minskad tillgång till konventionell olja och hur det blixtsnabbt kommer att påverkar vårt ekonomiska system och försätta väldigt många i en långvarig kris, dvs en kollaps. När en missar att ta in helheten och den komplexitet som vi har byggt upp, ja då missar en även att gå på rätt lösningar. För vi skulle faktiskt delvis ha kunnat löst detta. Det vi kan göra nu är att se till att landa lite mjukare. Men det är bråttom. Jäkligt bråttom.

Roten till dessa enorma problem som vi har skapat är den kultur som vi har tillåtit marknadskrafter gestalta genom konsumtionspropaganda. Den har skapat flera generationer av bottenlösa, bekräftelsetörstande själar. Vi behöver helt klart en kulturell transformation. En kultur som bygger på tillit och kärlek istället för på rädsla och vassa armbågar. En bieffekt av dagens normer är att vi har accepterat det nuvarande ekonomiska systemet med dess tillhörande exponentiella tillväxt. Kulturen skapar därmed även ett naturförstörande beteende samt ett accepterande av ojämlikhet glokalt mellan människor och andra arter.

Så nu står vi här, 2 minuter i hel, där meteoriten lyser klar på himlen. Vi kommer att få smaka på konsekvenserna av vårt barnsliga och själlösa beteende. Vi kommer inte längre kunna producera saker inom ramen för vad den här kulturen vill ha. För ja, vi vill inte ha en förändring, vi vill på ett mirakulöst sätt konsumera oss ur skiten. Att folk nu vill ha nudging är det samma som att säga att en inte vill ändra sitt beteende. Vi vill fortfarande vara konsumerande individer istället för producerande och med kognitiv dissonans lyckas vi käckt få oss själva att tro att det räcker att förklä vårt missbruk i en ljusgrönröd skrud. Men visst, alkohol är ju ändå bättre än heroin.

När en inte längre har ett behov av tex mobilitet, när en ser att det är ett rent postkolonialt förstörande lyx, speciellt det att kunna exploatera andra kulturer, ja då har en kommit väldigt långt i sin omställning. Förmodligen har en istället lyckats göra en resa inåt, en resa som öppnar upp för någonting större än en själv. Där ett jag har blivit ett vi och som är så mycket mer än det vi har idag .

Ekohushållningen är en väldigt bra ingång till att skapa denna nödvändiga kulturella förändringen. Den tar oss på en resa från antropocentrismen och dess förbrukande kultur vidare in till biocentrismen och egalitarianismen. Eller kanske till ingen ism alls, bara fria med fötterna på jorden.

Vilka är intresserade av kurser i ekohushållning?
Den är en rätt så homogen grupp av vita intellektuella kvinnor från medelklassen. Männen verkar ha fastnat drägglandes över grön ohållbar teknik, eller så dras de till den materialistiska preppingen som bygger på tilltron att just vår civilisation, den enda i historien, som inte kommer att kollapsa, bara krisa lite. I bästa fall hamnar män i bushcraft och primitivism och det är ju bra i sånna fall, men de behövs fortfarande inom ekohushållningen.

Varför är det här radikalt?
Jag är ingen stjärna på historia men jag är rätt så säker på att stora delar av urfolket i världen innan den neolitiska epoken, dvs innan vi blev bofasta, överkonsumerade naturresurser och skapade en obalans lokalt. Alltså tvärtemot den romantisk bilden av urkulturer. Så egentligen kanske det inte är så radikalt att leva som vi gör idag. Jag skulle annars vilja vända på det och mena att det är radikalt med den förbrukande kulturen som vi har idag. Den spränger varenda gräns för vad som borde vara ett rimligt beteende. Men ah, så det är väl radikal detta då att inte vilja vandra den förbrukande normens väg. Det är radikalt att vilja gå från problemorienterad till handlingskraft. Att faktiskt va den som gör nått på riktigt. Det skall annars gärna snackas och analyseras. Det ska va hightech. Allt annat är ointellektuellt, det skapar ingen tillväxt och skit under naglarna är osexigt. Och ja det är väl kanske det radikala i det hela här - att våga vara osexig. Att inte gå den klassiska karriärsvägen, eller välja att hoppa av den. För i slutändan är vi bara människor, vi är djur som vi vill impa på varandra för att få ligga med någon som anses vara het inom den rådande normen.

Jag var med i P3:s program Verkligheten och det klipp de kom fram till är ett bra exempel på hur media funkar när de inte vill leverera just verkligheten, utan snarare någonting annat som passar dom, i detta fall dram. Intervjun varade i ca 2,5 dvs mycket kom inte med och det klipptes hejvilt. Men reaktionen bland de mest inbitna omställare var positiv. Många kunde känna tillhörighet vilket kan va en tröst i den allt mer snabba värld vi lever i.
Här kan ni lyssna på deras ihopklipp.

Här är jag med  i P1:s program "Plånboken" och bidrar i frågan om självhushållning. Här måste tyvärr tillägga att KTH ligger efter i frågan om resursproblematiken och vad hållbar odling är för något. Det ligger ju i deras natur att inte ifrågasätta högteknologisk utveckling som just gör vårt samhälle mer komplext och skört... God lyssning!

Välkommen på en tur hemma hos mej helt enkelt och mitt tjat om varför :) 

Ett tag mellan år 2005-2007 var jag inne i den gröna illusionen om förnybar energi. Men med mer och mer kunskap, spec det här att förstå hur tät energi konventionell olja är och hur omöjligt det är att ersätta den, så insåg jag rätt så omgående att det inte var något annat än just en grön illusion. Och det är riktigt häpnadsväckande att så väääääldigt väldigt många är kvar i den. Jag kan inte fatta det och jag är väldigt besviken! Jag fortsätter ältandet om hur ohållbart det är med VVS, Vind, Vatten och Sol, genom att sprida de nu fler och fler artiklar som tack och lov tar upp detta. Det som jag ser som det största problemet nu som istället skulle kunna vara en lösning är att "the good guys" inte står upp mot kapitalismen, för det är exakt vad det handlar om när en marknadsför VVS som en lösning. Läs denna artikel så kanske en till får ner polletten.... uttrag här:
"Any adherent of the old left (old socialism) of any kind would speak of the capitalists’ insatiable desire for profit and capital accumulation as the main cause of our troubles. She would call upon us to wage class struggle. But McKibben and climate activists like him are not old-leftists. They are not willing to fight against capitalism, but only against climate change.
And this he wants to do, like all past and present old-leftists, by technological means. Blinded by technological optimism, such people believe that a 100% transition to “renewable” energies is possible. They say we need more technology, not less; they assert we could overcome all crises and problems of mankind by means of technology. I already heard in 1984 that the intermittency-and-storage problem of renewable energies can be easily solved, namely by means of batteries and liquid hydrogen."

I sammarbete med tidiningen Mitt i Stockholm fick jag äntligen tummen ur att göra en video, kul! Här lite kort om hur en kan göra naturligt schampo, tvätt,- och diskmedel. Tänk på att inte plocka ett helt bestånd även om såpnejlikan är rätt så invasiv. Schampot skummar bara om en tex skakar på en flaska. Löddrar inte annars när en masserar in det. Dags alltså att plocka såpnejlika nu, lycka till!

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Etiketter